Fairtrades textilstandard gäller från och med september endast för sömnadsfabriker

Fairtrade har genomgripande reviderat sin textilstandard. Den nya versionen träder i kraft tisdagen den 1 september och kommer endast att gälla för det sista steget i klädproduktionen.

Istället för att omfatta hela leverantörskedjan, från bomullsfrö till färdigt plagg, kommer standarden framöver enbart att täcka så kallade Tier 1-fabriker, det vill säga de sömnadsfabriker där tyg skärs till, sys och konfektioneras. I detta produktionsled arbetar majoriteten av de anställda inom textilindustrin, övervägande kvinnor. Fairtrade har identifierat detta steg som det med störst social påverkan och koncentrerar därför kraven till detta led, vilket framgår av det standarddokument som publicerades den 25 mars.

Ett exempel från den indiska delstaten Tamil Nadu illustrerar lönegapets storlek. Enligt data från Anker Research Institute ligger den lagstadgade minimilönen där på cirka 14 000 rupier, medan en levnadslön för en arbetare och dennes familj uppgår till 19 773 rupier. Dessa uppgifter presenterades av den franska Fairtrade-organisationen Max Havelaar France i ett pressmeddelande på fredagen.

Grundlön från dag ett, tillägg från varumärkena

En nyhet är en minimilön som certifierade fabriker måste betala till alla anställda från och med certifieringsdagen. Denna grundlön för textilier inom Fairtrade uppgår till 55 procent av den regionalt gällande levnadslönen enligt Global Living Wage Coalitions beräkningar, eller tio procent över den lagstadgade minimilönen, beroende på vilket belopp som är högst. Endast grundlönen och inflationstillägget räknas med, inte andra tillägg eller naturaförmåner. Kravet gäller även om endast en del av produktionen är Fairtrade-certifierad.

Dessutom måste varumärken betala ett lönetillägg, det så kallade Living Wage Differential. Detta beräknas via en Fairtrade-kalkylator som en procentsats av det varupris som varumärket betalar fabriken för ett plagg, och läggs till detta pris. Fabriken distribuerar sedan pengarna halvårsvis i kontanter till alla anställda, proportionerligt baserat på antalet arbetade dagar. Ansvaret för högre löner ligger därmed inte längre enbart på fabriken.

Samtidigt slopas tidsfristen för att uppnå levnadslöner. Den tidigare standarden krävde att certifierade verksamheter skulle betala levnadslöner inom sex år efter certifiering och förutsatte en tidsplan som överenskommits med fackföreningen. Ett sådant krav finns inte längre med i den nya versionen. Detta ersätts av grundlönen, varumärkenas tillägg och kravet på att reallönerna årligen ska höjas med minst inflationstakten samt att gapet ska minskas i förhandlade steg.

Märkningen gäller framöver utan certifierad leverantörskedja

Även märkningens innebörd förändras. Tidigare fick märkningen Fairtrade Textile Production endast användas på produkter vars leverantörskedja var certifierad i alla led enligt textilstandarden, från egrenering, spinneri och väveri till sömnad. Framöver räcker det med certifiering av sömnadsfabriken. Enligt Max Havelaar France har företag tre alternativ. Bomullsmärkningen garanterar råvarans ursprung, textilmärkningen garanterar konfektion i en certifierad sömnadsfabrik, och en kombinerad märkning visar båda delar. För tidigare produktionsled gäller minimikrav genom erkända sociala och miljömässiga certifieringar. Om källan för våtbehandling inte kan identifieras och verifieras, får tyget inte användas i ett Fairtrade-märkt plagg.

Ett nytt kapitel om due diligence för mänskliga rättigheter och miljö med 13 krav har tillkommit, inklusive en riskbedömning minst vart tredje år och en klagomålsmekanism för anställda. Mindre fabriker med färre än 50 heltidsanställda har mindre omfattande krav att uppfylla. Miljökapitlet är däremot betydligt kortare. Den tidigare listan över förbjudna ämnen för textilproduktion och förbudet mot särskilt farliga processer som klorblekning eller sandblästring finns inte längre med i standarden. Max Havelaar France beskriver dock revideringen som en förstärkning av miljökriterierna.

Ytterligare förändringar rör kontrollmekanismerna. Den tidigare standarden krävde att klagomål från fabrikerna skulle vidarebefordras till certifieringsorganet och publiceras av Fairtrade International i en offentlig lista med datum, typ av klagomål, fabrik och status. Dessutom föreskrevs lokala ombud från en fackförening eller en människorättsorganisation, som skulle hjälpa anställda att lämna in och hantera klagomål. Båda dessa punkter har tagits bort från standarden. Kraven på arbetsvillkor gällde tidigare uttryckligen även för underleverantörer. Framöver räcker det för dessa med ett socialt certifikat, exempelvis en revision enligt Ethical Trading Initiatives baskod.

Valeria Rodriguez, påverkanschef på Max Havelaar France, säger enligt pressmeddelandet att omställningen av textilsektorn inte kan lyckas utan företagens medverkan. Med den vidareutvecklade standarden föreslår organisationen ett tillvägagångssätt där producenter och varumärken arbetar gemensamt mot ett mål: att göra det möjligt för de anställda i sömnadsfabrikerna att leva ett värdigt liv på sin lön.