Tillverkare, stater eller algoritmer: Vem kommer att dominera textilindustrin 2040?

Med stöd av den internationella organisationen Forum for the Future presenterade H&M Foundation den 11 november en framtidsstudie som beskriver fyra möjliga scenarier för textilindustrin år 2040. Med ett uttalat B2B-fokus syftar dokumentet till att erbjuda beslutsfattare inom textilsektorn ”ett praktiskt verktyg för att pröva sina strategier mot olika tänkbara framtidsscenarier”, och därigenom hjälpa dem att ”fatta mer välgrundade beslut på vägen mot en rättvis omställning och klimatmål som nettonollutsläpp.”

Det knappt 50 sidor långa dokumentet med titeln Textile Futures 2040 utarbetar scenarier baserade på redan observerbara trender och signaler. Inget av dessa scenarier för 2040 är ”uteslutande positivt eller negativt”, specificerar rapporten, och de utgör inte heller ”prognoser som syftar till att exakt beskriva hur textilindustrin kommer att se ut i framtiden”. Istället ligger rapportens värde i ett helhetsgrepp som gör det möjligt för branschens aktörer att föreställa sig vad framtiden kan innebära för textilsektorn.

I ett uttalande förklarar Anna Gedda, vd för H&M Foundation: ”Ingen vet hur textilindustrin kommer att se ut 2040, men de beslut som fattas i dag kommer att vara med och forma den. Vi stödde initiativet Textile Futures 2040 för att hjälpa branschaktörer att utmana sina förutfattade meningar och göra mer välgrundade val på vägen mot nettonoll.”

Metod baserad på arketyper

Studien genomfördes under 2026. Den baseras på sju expertintervjuer, sju fokusgrupper som täcker Europa, Nord- och Sydamerika samt Asien, och tre testworkshops. Mer än 60 intressenter deltog, däribland globala och lokala varumärken, tillverkare, fackföreningar och förespråkare för arbetstagares rättigheter. Även framtidsforskare, designers, stiftelser, akademiker och studenter medverkade.

Varje scenario kombinerar flera parametrar: det ekonomiska systemets syfte, produktionens geografi, graden av automatisering, konsumtionsmönster, synen på cirkularitet, övervakning, relationen till naturen samt kulturell utveckling. Varje framtidsscenario utvärderas sedan utifrån fyra kriterier: takten på utfasningen av fossila bränslen, graden av klimatanpassning, maktfördelning och social rättvisa.

Det finns dock vissa begränsningar, då forskningen främst fokuserade på produktionsnav i Syd-, Öst- och Sydostasien, vid sidan av europeiska varumärken och tillverkare. Vidare medger författarna sin ”oförmåga att representera perspektiven hos de mest marginaliserade och utsatta grupperna.”

”New Age Corporate Empire”: Tillverkarna tar överhanden

I detta första framtidsscenario styr storföretag ekonomier som är jämförbara med länder som Indien, Brasilien eller Tyskland. Handeln förblir globaliserad. Inom textilsektorn dominerar tillverkarna värdekedjan genom sin kontroll över material, teknologi och arbetskraft. De förvärvar mindre fabriker och startups och säljer direkt till konsument (D2C) via integrerade plattformar. Återförsäljare behåller sitt inflytande i Europa och Nordamerika, även om de främst agerar som kuratorer.

Vattenfri infärgning, fiberåtervinning och on-demand-produktion har blivit standard. Vattenförbrukningen har minskat, medan energianvändningen har ökat. För majoriteten av konsumenterna blir fysiska kläder funktionella och slitstarka. Stilistiska uttryck blir virtuella och betraktas genom smarta glasögon eller linser utrustade med artificiell intelligens. Rapporten illustrerar detta koncept med ett fiktivt föremål, Adrishya-kurtan: en tunika av återvunna fibrer som reglerar temperaturen och fungerar som en bas för virtuella plagg som säljs via prenumeration. Utfasningen av fossila bränslen går endast framåt när den gynnar lönsamheten. Automatiseringen har gjort fabriksarbetarnas situation mer osäker, och endast en minoritet av ansvarsfulla företag upprätthåller trygga anställningar och socialt skydd.

”Power Shift”: Marknaden vänder sig mot Asien

Det andra scenariot placerar Kina, Indien, Vietnam och Indonesien i centrum för den globala ekonomin. Regeringar ser mode både som en ekonomisk drivkraft och som ett verktyg för mjuk makt (soft power). Tillverkare blir sina egna varumärken, samtidigt som vissa västerländska märken köps upp och ompositioneras för att passa asiatiska konsumenters smak. Marknaden fragmenteras i en mängd mindre varumärken som riktar sig till subkulturer, där influencers driver trender i högre grad än varumärkena själva. Västerländska märkeskläder uppfattas nu som föråldrade och av sämre kvalitet.

Automatiserat fast fashion lever kvar, samtidigt som hantverksskicklighet ökar markant i värde. Fackföreningarna växer sig starkare och arbetet inom sektorn blir välbetalt. Stater finansierar utfasningen av fossila bränslen i stor skala, till priset av ett ökat beroende för tillverkarna. I berättelsen som ackompanjerar scenariot måste en vietnamesisk fabrikschef välja mellan böter och ett omställningslån som tvingar in en observatör från departementet i styrelsen. Naturen offras däremot till förmån för dammar, gruvkoncessioner och datacenter.

”Global Storms, Local Shields”: Leveranskedjorna fragmenteras

I det tredje scenariot klarar de globala leveranskedjorna inte av att stå emot klimatpåfrestningar och protektionism. Två trender dominerar: återflyttning (reshoring) av storskalig produktion och investeringar i småskalig, hantverksmässig tillverkning. Kostnader kopplade till nearshoring gör fast fashion oöverkomligt dyrt. Stigande priser på fossila bränslen minskar användningen av petrokemiska fibrer till förmån för lokala resurser som pappersmassa, bambu och textil-till-textil-återvinning.

Den förväntade automatiseringen har uteblivit på grund av brist på tillgänglig energi och råmaterial. Den cirkulära ekonomin blir den främsta drivkraften för tillväxt och skapar mängder av arbetstillfällen inom materialåtervinning, även om inte alla är trygga eller välbetalda. Yrken inom reparation och upcycling är däremot mycket eftertraktade, särskilt bland unga. Varumärken förlitar sig på second hand-mode, retursystem och reparationstjänster. Bland de signaler som redan är synliga nämner rapporten den reparationsbonus som införts i Frankrike för kläder och skor.

”New Noosphere”: Algoritmerna bestämmer

Det fjärde scenariot överlåter den ekonomiska styrningen till AI-agenter som ägs av storföretag men programmeras av stater. Tillverkare existerar fortfarande rent juridiskt, men de strategiska besluten ligger utanför deras kontroll. Volymer, material och till och med produktspecifikationer fastställs av algoritmer baserat på planetens gränser. Fabriker drivs nästan helt utan personal, med ren elektricitet som blivit så gott som gratis. Arbetskraftskostnader motiverar därför inte längre utlokalisering (offshoring), och produktionen etableras nära råvaror och marknader. För ekonomier som är beroende av konfektionsindustrin blir omvälvningen enorm.

Jungfruliga fibrer ransoneras och fiber-till-fiber-återvinning blir den primära materialkällan, kompletterad med biomaterial som mycel eller cellulosafibrer. Kollektionerna innehåller betydligt färre modeller och säsongstänket minskar. En universell basinkomst kompenserar för det försvunna industriarbetet, men fackföreningarna har förlorat sitt inflytande och de algoritmiska besluten förblir ogenomskinliga.

Gemensamma lärdomar

En jämförelse av de fyra scenarierna visar på flera gemensamma nämnare:

• Varumärkenas position försvagas i tre av de fyra framtidsscenarierna, till förmån för tillverkare, stater eller algoritmer.
• Cirkularitet är närvarande överallt, om än i mycket olika former: industriell återvinning, lokal reparation eller regenerering.
• Fast fashion överlever endast i scenariot ”Power Shift”.
• Slutligen garanterar ingen av dessa utvecklingsvägar både en snabb utfasning av fossila bränslen och en rättvis omställning för arbetstagarna.