Vem producerade min bomull? Att synliggöra det osynliga

Att tillverka ett par jeans är en komplex process som innefattar många steg. Alla är inte enkla att spåra eller ens synliga. Medan väverier som producerar tyget, samt tvätteri- och färgningsföretag, finns på radarn – liksom fabrikerna som syr plaggen, tack vare sentida insatser – är det svårare att följa bomullens väg.

Branschexperterna inom denim, Ani Wells och Anne Oudard, ville veta mer om odlingsnivån där bomullen i våra jeans har sitt ursprung. Deras fråga "Vem producerar vår bomull?" utvecklades till ett flerårigt forskningsprojekt där de undersökte hur bomull rör sig genom globala leverantörskedjor. De noterade att de faktiska bomullsodlarna i stort sett förblir osynliga och började därför granska spårbarhet på odlingsnivå, hindren för transparens och de relationer som formar bomullsproduktionen världen över. De publicerade sina resultat i rapporten "Who made my cotton? Step 4: The farmer’s ecosystem", som släpptes den 7 oktober.

Under projektets gång omvandlade Wells och Oudard sin enkla ursprungsfråga till flera mer detaljerade, såsom: "Vad innebär spårbarhet på odlingsnivå i praktiken?", "Hur mycket information existerar redan och var går den förlorad?" samt "Vilken typ av insikt hoppades de uppnå genom spårbarhet?"

En central insikt var att "bomullsproduktion är mycket mer än en isolerad odlare på ett fält. Det är ett sammanlänkat ekosystem av mark, arbetskraft, finansiering, insatsvaruleverantörer, lokala organisationer, kooperativ, handlare och lokala institutioner som tillsammans formar hur bomull produceras. Att förstå detta bredare system är avgörande om varumärken vill hantera miljömässiga och sociala utmaningar istället för att bara dokumentera dem".

Bomull är en kollektiv produkt

En annan insikt är att bomullsodling är en kollektiv verksamhet, inte en individuell. Som ordspråket säger krävs det en hel by för att uppfostra ett barn, och det krävs sannerligen en för att odla bomull. "I de flesta produktionsregioner, och särskilt för mindre gårdar, samlas bomullen ofta in via odlarsammanslutningar, insamlingscentraler eller mellanhänder innan den når rensningsverket. En bomullsbal representerar därför ofta en hel gemenskaps produktion snarare än en enskild odlares", konstaterar Wells och Oudard. "Det är en vacker tanke, egentligen. Att bomull är en kollektiv produkt", tillägger de.

För att spårbarhet ska vara meningsfull kan den inte enbart förlita sig på att identifiera enskilda producenter, utan måste även ta hänsyn till de kollektiva strukturer genom vilka bomull odlas och marknadsförs. Rensningsverken, som befinner sig i skärningspunkten mellan jordbruk och textilindustri, samlar redan in mycket information och data – såsom odlares identiteter, volymer, kvalitet och transaktionsregister. De tillhandahåller dock inte information på odlingsnivå, såsom kostnader, integritetsaspekter och styrningsutmaningar.

"Odlare bör alltid ha meningsfull kontroll över information som rör deras mark och försörjning. Kostnaderna för att generera data bör delas rättvist i leverantörskedjan, istället för att påtvingas dem som redan verkar under betydande ekonomisk press", rekommenderar författarna.

Relationell spårbarhet

När kunskapen finns om bomullens ursprung och de utmaningar som är förknippade med den, föreslår Wells och Oudard en övergång från transaktionell till relationell spårbarhet. Detta innebär att inte bara förstå var bomullen har förflyttats, utan även människorna, platserna och förhållandena bakom dessa förflyttningar.

"Genom att kombinera grundlig transaktionsdata med långsiktigt relationsbyggande med odlare, kooperativ, rensningsverk och lokala partners kan företag bättre förstå vad informationen betyder i sitt sammanhang och anpassa sig till förändrade förhållanden. Med tiden hoppas vi att detta kan stödja mer transparenta och motståndskraftiga leverantörskedjor, samtidigt som det skapar en starkare grund för meningsfulla miljömässiga och sociala resultat", avslutar Wells och Oudard.

Mer information och de tidigare delarna av det femåriga forskningsprojektet finns på Cotton Diaries webbplats: "Who Made My Cotton: Step 1: Brands and Retailers; Step 2: Mills, Spinners, Weaves; Step 3: Cotton Traders; Step 4: The Farmer’s Ecosystem".