Iris van Herpen: Vem annars skapar världens första 'plasma'-klänning?

I Paris visar Iris van Herpen återigen att naturen är en utmärkt utgångspunkt för det mest luxuösa modesegmentet. Hon debuterar med 'plasma'-klänningar i Sonic Starquakes, en kollektion inspirerad av strukturerna hos 'starquakes', det vill säga exploderande supernovor.

Precis som vid jordbävningar vibrerar stjärnor av de energivågor som färdas genom dem, om än ljusår härifrån. Skönheten är en bieffekt, även om det inte framstår så i kollektionen.

Fractal Universe

'Fractal Universe'-klänningen, blickfånget i kollektionen, för tankarna till tolvslaget på nyårsnatten, men lika mycket till en olycksbådande apokalyps. Blixtar tecknar sig över klänningen – och de är verklighetstrogna. För att uppnå denna effekt lät Van Herpen ladda sin design med elektricitet. Därefter blev den kryogeniskt konserverad för att bibehålla energin från miljarder infångade elektroner.

Under nätterna före visningen började spänningen autonomt att urladdas (den ursprungliga planen var att detta skulle ske först på catwalken): förgrenade blixtar sköt genom den tredimensionella strukturen. Den energi som frigörs kallas plasma, huvudbeståndsdelen i stjärnor, solvindar och nebulosor.

Effekten fick hakorna att falla i Paris. Så även hos prinsessan Maria Chiara de Bourbon-Två Sicilier och skådespelerskan Daphne Guinness, båda muser och kunder till designern.

Inspirationen till kollektionen kommer bland annat från ett experiment av den walesiska forskaren Margaret Watts Hughes (1842–1907), som försökte materialisera sin egen röst till konst. Hon uppfann eidofonen, en sorts megafon med ett membran av färgpulver. Genom vibrationerna från hennes sång började pulvret förflytta sig på ytan, och ett konstverk skapades.

Helix Nebula

Utöver denna blixtklänning visade Van Herpen även Helix Nebula i Paris (uppkallad efter den planetariska nebulosan). Toppen består av två skulpturala, handblåsta glasmånar fyllda med plasma, som reagerar på beröring. På den mörkt belysta catwalken lyste konstruktionen upp med ett mystiskt, djuprött sken. För livstycket använde Van Herpen fint handblåst glas – en teknik hon tidigare använt för 'Airo dress', som i år var i centrum på Met-galan. Elitidrottaren Eileen Gu bar konstruktionen av 15 000 iriserande bubblor, fästa på nästintill osynlig tyll och väckta till liv med UV-ljus.

Mindre än ett dygn efter visningen är kollektionen redan viral på TikTok och Instagram; designern från Wamel har återigen lyckats förse modet med en intellektuell slöja. Genom att söka kopplingar till vetenskap och teknik riktar hon uppmärksamheten mot den natur som ligger henne så varmt om hjärtat.

Genom att ständigt använda naturfenomen som utgångspunkt för sitt mode kan man få den felaktiga uppfattningen att Van Herpen försöker förklara universum för oss. Det är inte hennes avsikt, förklarar hon i sina shownotes: “Around us, and within us, vast dimensions of reality remain undiscovered. (…) I do not seek to explain these forces; instead, they heighten our awareness of the unknown, reminding us of the mysteries that lie within this multiverse.”