EU–Indien: Äntligen i hamn. Europas största handelsavtal på ett decennium skapar nya maktbalanser

Efter nästan tjugo år av återkommande förhandlingar är frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Indien nu ett faktum.

Den 27 januari 2026 i New Delhi beseglade Ursula von der Leyen, António Costa och Narendra Modi vad flera observatörer, enligt Financial Times, redan kallar ”the mother of all trade deals” (alla handelsavtals moder). Avtalets ekonomiska och geopolitiska räckvidd sträcker sig långt bortom en enkel tullsänkning.

Avtalet syftar till att skapa en handelskorridor mellan två block som representerar nästan två miljarder konsumenter och cirka en fjärdedel av världens BNP. Detta sker i en tid av ökande fragmentering inom den internationella handeln, vilket AP News påpekade vid det officiella tillkännagivandet.

En etablerad men strukturellt obalanserad handelsrelation

Redan före undertecknandet var handeln mellan EU och Indien betydande men djupt asymmetrisk. Under 2024 uppgick varuhandeln till cirka 120 miljarder euro, medan tjänstehandeln stod för nästan 60 miljarder euro, enligt RTL Infos.

För New Delhi är EU den främsta handelspartnern, medan Indien endast står för cirka 2 % av EU:s totala varuhandel – en strukturell obalans som det nya avtalet syftar till att korrigera. Relationen har dessutom hämmats av en betydande tullasymmetri. EU tillämpade i genomsnitt tullar på cirka 3,8 %, medan Indien införde nästan 9,3 %, med anmärkningsvärda toppar inom fordons-, kemi- och textilindustrin, vilket The Times of India rapporterade om före avtalet.

Tullavgifter: Avtalets ekonomiska kärna

Sänkningen av dessa tullar utgör därför avtalets ekonomiska ryggrad. Indien förbinder sig att avveckla eller minska tullhinder på över 90 % av den europeiska exporten, en åtgärd som enligt The Economic Times kan innebära årliga besparingar på upp till 4 miljarder euro för EU-företag. Tullarna på europeiska fordon, som tidigare översteg 100 %, kommer under vissa villkor gradvis att sänkas till cirka 10 %, vilket Financial Times beskriver som en vändpunkt för premiumtillverkare. Även maskiner, industriell utrustning, kemikalier, läkemedel och viner gynnas av kraftiga sänkningar eller fullständiga tullbefrielser, vilket stärker den indiska marknadens attraktionskraft för europeiska industriföretag.

Textilindustrin, avtalets stora vinnare?

Men det är inom textilsektorn som avtalet på medellång sikt kan få de mest strukturella effekterna. Indien är redan en nyckelaktör på den globala klädmarknaden men är fortfarande underrepresenterat på den europeiska marknaden.

Enligt en analys från Jefferies som publicerades i slutet av januari importerar EU årligen textilier och kläder för över 125 miljarder dollar. Marknaden domineras idag av Kina med en andel på 30 %, medan Indien endast står för 5–6 %.

Avskaffandet av de europeiska tullarna, som tidigare låg mellan 10 % och 16 %, kommer vid en särskilt viktig och läglig tidpunkt. Indiska textilexportörer möter tullar på upp till 50 % i USA, vilket automatiskt stärker den europeiska marknadens attraktivitet som en prioriterad avsättningsmarknad. För europeiska varumärken och distributörer kan denna utveckling påskynda diversifieringen av leverantörer, säkra volymer och stabilisera kostnader i en tid av volatila globala logistikkedjor.

Vilken inverkan får avtalet på den europeiska textila värdekedjan?

För den europeiska textila värdekedjan skapar avtalet flera samtidiga dynamiker:

• en gradvis omfördelning av inköp från Kina, mot bakgrund av handelsspänningar och ett ökande regulatoriskt tryck,
• en höjning av kvaliteten på inköpen, då Indien har ett erkänt kunnande inom bomull, spinning, vävning och vissa komplexa slutbehandlingar,
• en möjlighet till partiell omlokalisering till Europa av steg med högt mervärde, såsom design, prototyptillverkning, slutlogistik och kvalitetskontroll,
• en minskad anseenderisk kopplad till ”Made in China”, utan att för den skull flytta produktionen till regioner med hög regulatorisk och social osäkerhet, eftersom Indien redan har mer lättolkade regelverk för europeiska uppdragsgivare.

På sikt kan denna dynamik etablera Indien som ett trovärdigt industriellt alternativ till Kina, samtidigt som Europa återfår en central roll i design, kvalitet och slutlig värdehöjning av textilprodukter.

Mer blygsamma vinster för fordons- och flygindustrin

Omvänt kan vissa europeiska industrisektorer komma att se mer gradvisa fördelar. Inom fordonsindustrin öppnar sänkta indiska tullar nya möjligheter, men den verkliga effekten bör nyanseras: en stor del av de europeiska premiumfordonen importeras redan till Indien som byggsatser för lokal montering, vilket begränsar den omedelbara effekten av liberaliseringen, påpekar Jefferies. Inom flygindustrin kan sänkta tullar på flygplan och reservdelar minska kostnaderna, även om nettoeffekten delvis motverkas av Indiens interna beskattning.

Kvarstående friktionspunkter

Avtalet eliminerar dock inte alla spänningar. Icke-tariffära handelshinder, särskilt EU:s gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM), är fortfarande ett stort orosmoment för indiska exportörer, enligt Jefferies. Vissa känsliga områden, som jordbruk och vissa digitala tjänster, ligger utanför avtalets omedelbara räckvidd. Dessutom kan ratificeringen i de nationella parlamenten och Europaparlamentet dröja flera månader, vilket Financial Times har påpekat.

Ny dynamik för europeiska värdekedjor

På makroekonomisk nivå är avtalet mellan EU och Indien en del av en större omstrukturering av globala värdekedjor. Det erbjuder Europa ett trovärdigt alternativ till det koncentrerade beroendet av Asien, samtidigt som det ger Indien möjlighet att avancera industriellt och ta en större del av värdet på utvecklade marknader.

För den europeiska textilindustrin handlar det inte bara om kostnader, utan om en möjlighet att bygga upp en mer motståndskraftig, diversifierad och anpassad värdekedja som ligger i linje med kontinentens sociala, miljömässiga och politiska krav.